Stig Ulric Jansson

Farfar och jag hade aldrig något osagt, vi bråkade aldrig och vi sa som det var till varandra, vi pussade och kramade alltid om varandra när vi skulle skiljas och vi kunde sitta i min barndom och titta på hans natur program på kvällarna helt tyst utan att säga nått och utan att känna att man måste säga någon ting för att veta att vi älskade varandra och verkligen njut av varandras sällskap. I fredags så fick jag återuppleva denna känsla för sista gången då jag hastigt och lustigt fått åka till sjukhuset där min älskade farfar låg i mörkret själv och väntade på mig. Jag satt mig hos honom och även om det egentligen enligt alla andras åsikt var tom där inne så låg min farfar och väntade på mig. Jag satte mig ner med honom och höll om hans hand , och hur konstigt det än må låta så pratade vi med varandra, det var det ärligaste och mesta kärleksfulla samtal som jag någonsin haft och jag kommer aldrig att glömma det. För det betyder så mycket för mig, att få komma sin farfar så nära och att få för en sista gång få pussa och krama om honom som vi alltid gjort. Det känns som att trotts hur den kvällen den 24 februari slutade så ,efter att när jag lämnat dig kvar ensam i rummet så hade vi kommit varandra närmare än någonsin tidigare och vi hade ingenting osagt och ingenting som vi ångrat att vi sagt till varandra precis som vi alltid haft det. Jag fick vara med på din sista resa i vetskapen om att du varken var rädd eller hade ont och det känns så skönt att veta det. Jag fick ha en underbar farfar och kompis och du kommer alltid finnas hos mig <3

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans. ......

När ett barn skapas är det i kärlek mellan två människor. När jag skapades var det i kärlek mellan min mor och far. Pappa kallade mig "sin lilla sothöna" eftersom jag som liten ofta var smutsig o snorig efter långa utelekar. Min "verbala förmåga" har jag ärvt efter min far. Min analytiska förmåga efter min mor. En sak är klar att pappa och jag alltid varit emotionellt inkontinenta. . Vi grät för allt och inget och det var ofta så att vi undvek att titta på varandra då något var sorgligt. Vi brukade skämta om att ta upp en karriär som gråterskor. Pappa har alltid stöttat mig och jag undrar hur många gånger han skjutsade mig och mina vänner till badhuset i Dorotea från Hoting. Under tiden vi badade satt han och väntade i 2 timmar tills vi var klara. Att jag var lika värdefull som pojkar och att mina synpunkter och åsikter räknas har jag med mig från våra diskussioner. Under en kort sjukdomstid har jag haft tid och tillfälle att umgås nära med min pappa. Vi hann prata, skratta, gråta och ta farväl. Igår dog min far och en del av mig saknas. Men vi fortsätter våra samtal, eller hur pappa Kram från sothöna

Farsan å jag. Strömsund Jämtland 170222. I vår kultur anses det av de flesta som klumpigt att ta en snygging på tuttarna utan att först artigt be om lov, att misshandla och våldta är obeskrivligt fel och förtjänar en riktig hurring av en riktig far. Till och med att bläddra eller ännu värre att sprätta den fint i cellofan inpackade motortidningen före köparen eller prenumeranten är här i Jämtland ofint och burdust utan like. Det är alltid lite rituellt eller högtidligt om man så vill, att få göra det vid ett noga utvalt tillfälle, att få ett alldeles nytt exemplar i sitt knä med nydoften kvar är högtidligt. Nu är det med blandade känslor jag sprättar farsans Classic motor. Han kan inte längre själv. För tre veckor sedan gick Stig U Jansson till doktorn för sin förstoppning och sin onda rygg. Efter en vecka tjatade han att jag skulle gå till doktorn för att kolla prostatan, jag blev arg och sa ifrån. Nu två veckor senare känner han inte igen mig, ändå känns det lite fel att öppna HANS tidning, den som låg och väntade på hans köksbord Om någon vecka kan man kanske se detta som en krönika över min far. Jag funderar just nu på om jag ska lägga med honom denna tidning när han är borta, som en gest. När andra berättar hur deras uppväxt gett dem missbruksproblem och annat elände här i livet brukar jag blygt men högljutt påpeka att mina problem har jag minsan ordnat själv, min barndom var lycklig med mc och bilkörning sedan jag var en tvärhand hög. Tack för förtroendet far. En gång berättade han att morsan och han skulle på travdans på Andersnäset, det förtäckta budskapet var...ta Monark 250 en sväng du, alla poliser är på travet, så det är lungt, kör försiktigt. När de kom hem i ljusa sommarnatten såg jag hur han diskret utan att morsan såg det kände på cylindrarna på Blue Arrowen innan han gick in. Då sprang jag i säng. Vi sa nog inget till morsan om det. Egentligen skulle jag vilja visa detta just nu men jag väntar och ser om han ändå skulle kvickna till lite...Då får jag gladeligen ta skäll för detta med att sprätta cellofanet, nä han skäller inte för småsaker förresten. Inte ens när jag brakade av vägen med hans trimmade SAAB v4. Tur den inte gick rakt av när vi drog upp den ur krondiket med Karl Orsas rödvita buss. Så tack för att du lärde mig vad som är rätt och vad som är fel och för att du lärde mig sinne för proportioner. Nummer tre 2017 av Classic motor kommer att bli annorlunda att läsa och begrunda och förtjänar kanske att ramas in som minne av min fars sista tid och som en hjälp i mitt sorgearbete. Högaktningsfullt Ulric Jansson.