Anita Östman

Kära Mormor. Jag hoppas att du visste hur mycket du, Morfar och Ormsjön betydde för mig. Hur viktigt och välgörande det var för mig att spendera alla de dagar som jag som barn spenderade uppe hos er. När jag var sjuk, eller ledsen. När livet var svårt. Eller när jag bara ville komma ut till er, skogen och sjön. Ni fanns alltid där, och jag kände mig alltid omhändertagen och älskad hos er. Allt eftersom jag växte upp så fanns ni fortfarande alltid där för mig, en viktig del i min värld. Morfar hade jag långa samtal med på telefon - vår sambandscentral - och du skickade nästan alltid med bakverk och matlådor långt efter att jag var gammal nog att kunna föda mig själv. Det finns inget bättre för att bygga en inre trygghet och självkänsla än den sortens villkorslösa kärlek som ni alltid visade mig. Som jag aldrig ens funderade på att ifrågasätta. Jag var sällan hem och hälsade på igen, men Ormsjön förblev alltid en lika viktig plats för min självbild - för vem jag är - som någon annan. Mer viktig än de flesta. Den tryggheten och den kärleken är bland det absolut viktigaste man kan ge en liten pojk - särskilt en som var lite känslig och stundvis otrygg, som jag. Och den tappade inte betydelse med åldern heller. Men utöver den fantastiskt fina, ovärderliga gåvan så gav du mig något annat också. Något lika ovärderligt. Du, Mormor, visade och lärde mig vikten av att finnas där för de du älskar. Du lärde mig betydelsen i att visa omtanke och att lyfta de ikring sig. Du visade mig hur magiskt och kraftfullt det är att göra allt man kan för att göra världen lite bättre än man fann den. Det går inte en dag utan att jag tänker på de lärdomarna. De är mina ledstjärnor, de absolut viktigaste värderingarna jag har, som ligger till grund för allt annat. Du visade mig vem jag vill vara, Och det såg ut som bakverk och matlådor, Men det smakade som kärlek och magi. Vila i frid, älskade Mormor.

Vi saknar dig Anita och alla dina goda bakverk. Hos dig fick vi vara barn.Minns alla roliga somrar i Ormsjö. Alla våra familjeträffar med fina kalas. Vila i frid.

Det är slutar av sommaren och som den som alltid älskat högtider tänker jag redan nu på julafton men  jag känner mig bara tom, i hela mitt liv har det varit du som har stått för känslan vid högtider , eller ja  du och morfar. Morfar med presenter och du med allt annat runt omkring, bakning matlagning pynta och allt annat som hörde till. Tack vare er har vi alltid haft dom bästa högtiderna man kan önska sig, med god mat musik skratt och kärlek , just nu känns det som att jag aldrig kommer vilja fira högtider  igen, men för eran skull hoppas jag att vi fortsätter samla hela familjen inför högtider Du var verkligen hjärtat i allt Tack för att du har gett oss dom finaste minnena man kan önska sig som barn ️