Ingrid Lejdstrand

Äskade finaste lilla mamma vad jag kommer att sakna dig. Jag kommer att minnas dig för att du ALLTID fanns där för mig och min familj när vi behövde dig. Sov gott mamma

Framför mig ser jag en Ingrid sittandes på vedlådan i Gammelstugan i Fiskarnäset. Benen dinglar glatt och du plirar med hela ansiktet med en pillimarisk blick och glatt leende. Du har precis berättat en historia som gått hem och klurar på vilken historia du nu ska ta upp. Vissa historier hade vi hört dig berätta innan. Men det var inget negativt. Då fick vi friska upp minnet, för detaljerna ville man gärna komma ihåg. Du var en levande historiebok. En jukebox! Och ingen berättade som du. Nu hann jag inte fråga om detaljerna kring kvinnan (var det Liva) som var ute och plockade hjortron, fick syn på en björn och blev så arg för att björnen åt hjortronen för henne så hon helt enkelt bussa iväg björnen, som lufsade iväg. Vem ska jag nu fråga Tack för att Du var Du faster Ingrid